- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
219

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en skara glädjeflickor, som voro utstyrda med
sammetsbaretter och höllo hvarandra i händerna. Och
främst såg hon fröken Juliette, svängande sin eleganta
parasoll.

Hvilka fantasier! Hon måste flytta ögonen från det
hvita taket. Hon började ju se spöken på ljusa dagen.

»Jag skall icke uppehålla er längre», inföll fröken
Juliette och räckte fram sin hand.

Olga fattade den hjärtligt.

»Ni är mycket välkommen, om Ni vill hälsa på mig
ibland.»

»Tack, fröken Löfborg, jag skall komma tillbaka.»

Fröken Juliette gick sin väg, och Olga lade sin hvita
arm öfver ögonen för att ånyo kunna insomna. Men det
ville inte lyckas. Hon såg bara de där viftande fjädrarna
på sammetsbaretterna, den ena vid den andra och alldeles
likadana.

*     *
*



På förhållandet mellan Olga och grefven invärkade
sammanträffandet mellan Brun och Olga ej det minsta.

Grefven hade fått veta, hvem som var far till barnet.
Det var det hela. Skådespelaren eller någon annan –
det kunde ju vara likgiltigt. Hvad hade han att förebrå
denne för? Brun hade lämnat Olga, då han blef trött på
henne. Alldeles som han själf kom att göra en gång.
Det var ju den vanliga vägen, när man engagerade
älskarinnor.

Det var visserligen den förste älskaren, som borde
sköta om barnet, som skulle komma, men det blef Olgas
ensak. Han hade lofvat att ge henne, hvad hon önskade
till alla sina utgifter, och det löftet tänkte han hålla,
oafsedt hvad hon använde pängarna till. Ville hon
bekosta barnets vård och uppfostran, utan att kräfva något af
fadren, så måtte hon gärna det.

Det enda, han kunde få med Brun att göra, var, ifall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free