Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sporde, att denne ute bland sina herrbekantskaper
skulle på något sätt skryta öfver och skrodera om, att
det var han, som förfört grefve von Reiers’ nuvarande
mäträss. Ifall han fick känna stänket af något sådant, skulle
han nog skaffa sig medel att tukta den öfvermodige
kurtisören, men han förmodade att skådespelaren var så pass,
om inte finkänslig så åtminstone erfaren i kärleksaffärer,
att något dylikt ej skulle inträffa.
När grefven dagen efteråt besökte Olga, hade hon på
ett så trovärdigt sätt sagt honom, att det var harmen
öfver Bruns beteende och icke någon efterklang af hennes
kärleksdyrkan, som åstadkommit hennes sinnesrörelse vid
det oförberedda sammanträffandet, att han trodde henne
fullkomligt och försäkrade, att han icke hyste några
svartsjuka griller.
Inom sig själf kände Olga en icke så liten
tillfredställelse öfver det skedda. Hon hade, utan att söka
tillfället, fått visa Brun, medan hon ännu ägde intrycket
färskt af deras samvaro, glansen af sin nya lilla härlighet,
och hon hade i fleras närvaro fått slunga honom i
ansiktet ett ord, som till fullo kännetecknade hans
handlingssätt.
Det var två resultat, öfver hvilka hon kände en glädje,
besläktad med den, som segerherren känner efter ett slag,
som han vunnit.
Efter detta var han för henne en fullkomligt
likgiltig person. Det intryck, han hade gifvit, då han så där
slokade af utan att säga ett ord, hade åtminstone på henne
värkat som feghet och ömklighet. Glorian hade fallit bort
ifrån hans panna, han var för henne icke längre idealet
af den manliga skönheten och den manliga passionen, han
var rätt och slätt en vanlig fjärilskurtisör.
När han inträdde, halfrusig och påflugen, i förmaket,
där Olga i stundens fästglädje varit icke blott värdinna,
utan äfven härskarinna, med sin skönhets och sin
ungdoms makt, hade den trollring brutits, med hvilken han
fängslat hennes känslor och fantasi både under hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
