- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
227

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har rättighet att vara så ond på mig som en kvinna kan
vara på en man. Men du kan väl ändå tillåta mig att
säga, att jag ångrar mig. Jag ångrar mig djupt och
uppriktigt. Det var ödet, som senast förde mig till dig, så att du
fick ett tillfälle att döma mig. Och du dömde mig rätt.
Jag har varit en usling mot dig. Men om du älskat mig, så
skall du också respektera, att jag på mina knän ber dig
om förlåtelse. – När du stod där med armen utsträckt,
under det ditt bröst häfdes och dina ögon flammade, då
kände jag hvilken blind stackare jag varit som i ett obevakadt
ögonblick kunnat öfvergifva en kvinna sådan som du, på
samma gång jag insåg, hur ohederligt, hur lumpet, jag
handlat mot dig. Kan du förlåta mig? Vill du åter skänka
mig din fulla och hela kärlek så som du gjorde den där
gången, då jag fångade den lilla fågeln i min förstuga.
Jag skall öfvergifva hela världen för dig. Jag begär af
dig, att du skall låta mig träda i grefve von Reiers’ ställe.
Du älskar honom inte, det vet jag, han har köpt dig med
sitt guld och sin lyx. Jag svär, att du ingenting i den
vägen skall förlora på bytet. Du skall få hvarje önskan,
hvarje nyck tillfredstäld, om jag också skall gå och stjäla
pänningar för din skull. Men du skall få något mer,
hvilket du aldrig kan få i grefvens armar. Du skall få ett
utbyte af känslor. En sådan kärlek, som jag nu förstår,
att du hyste för mig, går inte bort i ett ögonblick. Och
i dess namn bönfaller jag om, att du icke visar bort mig.
Du får förakta mig, du får spotta mig i ansiktet, om du
vill, jag är icke värd något bättre, men du får icke lämna
mig åt tystnadens likgiltighet. Om du kände mig, skulle
du icke döma mig så strängt, soln du kanhända gör. Jag
är en känslomänniska, en flyktig natur. Det ligger i
blodet, jag rår icke för det. Och jag blef öfverrumplad i
Paris. Jag visste inte, hvad jag gjorde. Pariserluften steg
mig åt hufvudet. Och hon förbländade mig med sitt
satans koketteri, den där kvinnan, i hvars garn jag
fastnade. Men nu förstår jag, hvad jag förlorat. Jag älskar
dig så, som jag aldrig älskat någon kvinna af alla dessa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free