Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karlspersonen trängde in som en tjuf. Det var en lustig,
romantisk situation, tyckte han för sig själf. Det hade
just varit någonting i stil med hvad han önskade. Sådana
små äfventyr, de voro just i hans smak.
Hur hade han kunnat kasta bort den hängifna lilla
varelsen. Ju mer han nu tänkte på det, ju mera
förvånansvärdt tyckte han, att han handlat, och ju dummare
tyckte han, att han varit.
Han försöker att tänka på andra kvinnor; kvinnor
som han beundrat, fångat och älskat. Han försöker att
ställa upp dem bredvid Olgas bild för att se, om inte
någon af dessa i detta ögonblick skulle kunna värka lika
tjusande på hans fantasi.
Omöjligt! De förefalla honom alla så inskränkta, fadda
och råa, medan Olga höjer sig öfver dem alla med det
kvinliga behagets gloria kring pannan. Hur bedårande
hade hon icke varit i sin ömhet, hur imponerande skön i
sin vrede . . .
Han satt här och jagade upp sin fantasi i en slags
idealisk riktning. Han, den kallt beräknande
kvinnojägaren, hade ju på några veckor blifvit förvandlad till en
svärmare, en riktig månskenssvärmare.
Han var mest förvånad öfver det själf, men han hade
nog förut varit medveten om, att den tidpunkten någon
gång skulle inträffa, då han blef ordentligt fast för en
individ ur detta kvinnosläkte, som han hittills lekt med så
brutalt och hårdhändt . . .
Han blef väckt ur sina drömmar af en ringning, af
hvilken några dämpade ljud trängde genom dörrarna in i
rummet.
Det stod någon därute i farstun, som ville in. Det
bekymrade honom dock föga; det var ju fru Qvist, som
fick sköta om dörrarna.
Det var en half minuts uppehåll. Därpå hördes ånyo
en ringning, längre och skarpare än den förra.
Han rynkade pannan. Det irriterade honom att höra
dörrklockans ringningar, när han satt i sådana här behagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
