- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
246

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ilska tagit något vapen med sig och utkräft en svårare
hämnd än hvad nu blef fallet.

Det var en för Brun lycklig tanke, att han beslöt sig
för att afslöja Olgas nya ställning. Nu skulle han nog få
vara i fred, »Tokige doktorn» hade fått sina blickar
riktade mot ett annat håll. Nu hade manien att få fatt i
Olga ätit fast sig i hans abnorma hjärna, nu skulle nog
både hon och hennes greflige vän få höra af den
förskjutne älskaren, som blifvit sinnesrubbad af olycklig kärlek.

*     *
*



En dag strax därpå bekom Brun ett brefkonvolut, som
gjorde honom allt annat än angenämt stämd.

Det innehöll två bref. Ett med skärt papper – det
var, han såg det ögonblickligen, hans eget; det, som han
sändt Olga, och hvilket han nu fick tillbaka.

Det andra var hvitt och ägde en greflig krona i
vänstra hörnet. Det innehöll endast dessa rader:

»Fröken Löfborg har bedt mig, anhålla hos er,
att Ni hädanefter behagade använda edra parfymerade
kärleksbiljetter till mera lönande företag än att besvära
henne med dylika.

                                Gustaf von Reiers.»

Grefven hade fullgjort sitt uppdrag. Han hade
återgifvit den glödande kärleksförklaringen till dess författare.
Visserligen icke personligen, som Olga sökt att locka
honom till, men dock på ett sätt, som han hoppades skulle
göra lika stor effekt.

Med likbleka kinder, dämoniskt lysande ögon och af
vrede skälfvande händer satt operettsångaren en lång stund
och stirrade på den grefliga skrifvelsen.

Riktigt i feberspänning hade han nu ett par dagar
gått och väntat på underrättelse från Olga. Han hade i
sin egenkärlek inbillat sig, att hon gick i själskval, att
hon så gärna ville återkomma till honom, men att hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free