Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlighet, som han köpt sig till med den prakt och
bekvämlighet, af hvilken hon var omgifven.
Under dessa sjukdomsdagar, då hon hvarje natt fick
ligga ensam i den monumentala eksängen, som bildade
medelpunkten i den grefliga älskarinnans våning, var
deras samlif lika idylliskt och rörande som mellan tvänne
blyga förlofvade. Från grefvens sida var det omedelbart
och uppriktigt, men från Olgas sida var denna skära
ömhet endast spel och falskhet.
Den sinnesskakning, hon erfarit på trottoaren vid
sammanträffandet med kandidat Höglund, hade hufvudsakligast
haft en rent fysisk inverkan på henne. Åtminstone hade
den icke åstadkommit någon förändring på den sida af
hennes sinnelag, som ägde släktskap med det kvinligt
dämoniska. Hon kände fortfarande inom sig den växa och
växa, denna rofgiriga lust att med tillhjälp af sina behag
och med det raffinerade lättsinnets alla medel skaffa sig
herravälde öfver männen och ett stegradt glädjelif.
Under den sista veckan, innan hon blef liggande i
någon slags lindrig närvfeber, hade hon tydligt märkt, att
hon var trött på sin älskare. Hon hade börjat längta
efter ombyte. Men hon måste hålla ut till barnet var födt.
Hon visste, att hon skulle få lugn och skydd i sin
nuvarande bostad. Det var därför hon stannade kvar och icke
därför, att hon kände sig det minsta tillfredstäld.
Men som en ersättning för denna bristande
tillfredsställelse ville hon mätta sin kvinliga fåfänga med grefvens
smicker, artigheter och presenter. Det var af denna
orsak, som hon koketterade inför honom med sina ömma
smekningar och sin jungfruliga älskvärdhet. Och hon
kunde göra det med en sådan utsökt konst, att till och
med den stora Lissy skulle ha erkänt hennes färdighet.
Men det var alltsammans idel förställning.
Hon log inom sig själf öfver alla de dyrbara bevis på
grefvens beundran för henne, som hon kunde locka fram.
Och hon njöt af dem. Det var egentligen hennes enda
förströelse medan hon låg stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
