Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det på samma gång hemska och veka intryck, som
Olga erfarit vid igenkännandet af den omskapade kandidat
Höglund, hade icke suttit länge kvar. Om också det lagt
henne på sjukbädden, hade det dock icke förändrat
hennes lifsåskådnings och själsstämnings sista facer. Hon
resignerade kallt. Inte hade hon kunnat hjälpa, att han
tagit det så hårdt; herre gud, det var han själf, som – hon
hade insett det sedan – byggt sina planer med henne från
första stund. Men han hade väl ingenting haft att fordra.
Inte kunde hon förändra sina känslor och skänka bort
sitt lif i betalning för några års föda och husrum i
Stockholm. Han fick stå sitt kast, hon tvådde sina händer.
Men det var då dumt att låta det gå så djupt till sinnes.
Aldrig hade hon kunnat ana förut, att den i hennes
föräldrahem så lefnadsfriske kandidaten var en sådan där
blödig natur . . .
Hon önskade bara af hela sin själ, att han ville hålla
sig undan, så att hon slapp att möta honom igen. Inte
för att han mera skulle skrämma henne som sist, men det
vore ju ändock obehagligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
