- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
271

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonblickligen blända honom med den största effekt af ljus, trefnad
och komfort, hon kunde framskaffa.

Midt i detta starka, färgade ljushaf, som lät rummets
brokiga, men artistiskt ordnade lyx framträda i sin högsta
glans, stod Olga själf, sträckande händerna mot honom och
uttalade ett halfhögt välkommen.

Det flög förbi hans tanke en erinran om sagorna ur
»Tusen och en natt». En så härlig företeelse tyckte han,
att hon var, så skön föreföll hon honom och så praktfull
tyckte han, att den var, denna strålande ram, som omslöt
henne.

Hon stod där som en gudinna. Hon hade afsiktligt
klädt sig i sin elegantaste kostym, en gulbrun
sammetsklädning – den där favoritfärgen, som klädde henne så
väl. Hon var en smula dekolleterad och på den
bländhvita halsen fans icke en oskön linie. I håret hade hon
två gula rosor af den finaste form och färg.

Det guldskimrande hårets lockar värkade som en
madonnagloria och de stora ögonen skimrade af lifslust och
triumf.

Han bländades . . .

Han vågade knappt stiga på, men på samma gång
kände han en svindlande lust att springa in och sluta
henne i sina armar och jublande ropa: »Du är min! Detta
har du gjort för min skull! Du har aldrig älskat någon
annan än mig – –»

Han stod stilla en minut i dörröppningen.

»Stig på! – –», sade hon med ett skälmskt leende.

Han sprang fram några steg på den mjuka mattan,
som svälde under hans fötter, kastade sig ned på knä
framför henne, omslöt hennes kropp med sina armar och
lade hufvudet mot det mjuka sammetstyget.

Han visste icke hvad han gjorde – –

Hon reste honom upp med ett mildt våld och kysste
honom som en syster på kinden.

Då slog han armen om hennes hals och kysste henne
våldsamt upprepade gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free