Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkets veka känslor allaredan tycktes vara förbrända på
hennes ödes offerbål.
Han förstod, att hon begagnade honom som en nätt
liten leksak, som man för någon tid favoriserar till det
yttersta, men en vacker dag kastar bort utom någon
saknad. Han förstod, att hon lockat honom till sig blott af
ett nyckfullt begär efter att kunna med ett hemligt och
ömt kärleksäfventyr reta upp sina närver, som höllo på
att förslappas i det något cirklade umgänget med hennes
förnäme beskyddare.
Men hvad gjorde det honom. Han behandlade henne
som om hon varit dödligt förälskad i honom. Han
uppträdde fordrande och djärft. Han tvingade henne att våga
det yttersta för att ge honom bevis på dessa varma
känslor, som hon ville inbilla honom att hon ägde. Han lät
ständigt förstå, att för honom var grefven en obetydlig
bisak, hvars plånbok hon obehindradt kunde få länsa, men
som hon för rästen skulle försöka att hålla på afstånd så
mycket det var möjligt.
Och hon fann sig med en nästan naiv förtjusning i
detta hans sätt att gå tillväga. Det var just så, hon hade
önskat det. Hon hade behöft detta nya uppslag i sin
tillvaro för att icke i ett trist ögonblick rymma ifrån
alltsammans.
Hvilka dagar af spänning och uppfinningsförmåga blef
det icke, när grefven kom hem från sin Skåne-resa! Det
gälde att icke låta honom få den minsta aning om, hvad
som tilldrog sig hos Olga, när han var frånvarande; ty
hon insåg, att han skulle bli vild af svartsjuka, om han i
minsta grad anade, att han ej fick ensam rå om henne,
henne, som han måhända kostat på mer än någon af sina
föregående.
Hennes möten med Wilmer måste ske midt på
dagen. Dock hände det nu oftare än förr att grefven var
borta under kvällarna och nätterna. Hon måste anstränga
sig till det yttersta för att med alla möjliga knep locka
ur honom en uppgift om, när han ej var att vänta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
