Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hämndens och förtrytelsens eld, som ånyo började flamma upp
inom honom. Det eggade och sporrade honom att ånyo
söka få träffa henne, att få slunga några dömande ord i
ansiktet på henne och som en skräckinjagande vålnad träda
emellan henne och hennes köpare.
En sådan värkan hade också Brun beräknat. Han skulle
nog veta att fullfölja sina hämndplaner. Den tokige hade
just kommit lagom för att blifva hans värktyg.
Som sagdt, kandidaten började ånyo uppehålla sig i
närheten af Olgas bostad.
Men det tycktes vara omöjligt för honom att få syn
på henne. Icke en enda gång hade han sett henne gå ut
eller in, fastän flera dagar förflutit.
Då beslöt han sig en förmiddag att uppsöka den
syndiga fågeln med de vackra fjädrarna i dess eget bo. Hans
vanliga skygghet hade hitintills hindrat honom härifrån,
han hade haft en betvingande rädsla för att lämna gatans
fria område, men hans längtan efter att få träffa Olga blef
till sist så helt dominerande, att det undanträngde alla
andra känslor och själsstämningar.
Med smygande steg och lurande blickar gick han
uppför trappan från gatan. Han kastade en misstrogen blick
tillbaka, alldeles som om han väntat, att någon skulle
komma och våldsamt draga honom dit ut igen.
Därpå började han ånyo stiga framåt. Han såg ut
som en tjuf, som var på språng efter byte.
När han kom upp i första våningen gick han från
dörr till dörr. Där fans icke det namn, han sökte.
I det samma kom en af hyresgästerna och gick
nedför trappan. Kandidaten kröp hastigt in i ett hörn. Han
tycktes vilja dölja sig. Den andre betraktade honom med
misstänksamma blickar.
Så fort han blef ensam igen, smög han sig uppåt. I
andra våningen såg han på ett visitkort: Olga Löfborg.
Det stod där i guldbokstäfver på ett blankt litet kort.
Det var alltså här, den greflige röfvaren höll henne
fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
