Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den likgiltighet för yttre ting, som annars vanligtvis
gaf det slöa uttrycket åt hans ansikte, var i ett ögonblick
försvunnet. Hvarje muskel i hans ansikte förvreds i otämdt
raseri. »Ni har en mission att fylla! Ansträng er till det
yttersta» – det var skådespelarns ord, de ringde i hans
öron som stormklockors ljud och piskade hans hjärna.
Utan att ett ögonblick besinna sig lade han tummen
till den elektriska knappen och tryckte till med en fart
och en styrka, som om han ville spränga
ringledningen – –
Wilmer hade kommit för en timma sedan. Olga hade
då redan varit uppstigen och gått omkring och ordnat i
rummen, iklädd sin eleganta morgonrock.
De hade genast slagit sig ned vid frukostbordet, som
stod iordningdukadt, väntande på Olgas unge
gratiskurtisör.
»Har han varit hos dig i natt?» hade Wilmer frågat.
»Ja, naturligtvis! Han tråkar ut mig med sin
efterhängsamhet», hade Olga svarat med en gäspning.
Wilmer satte just skeden med obesvärad
glupskhet i en läcker skinkomelett, som Olga räckte honom, då
den förfärliga ringningen ljöd som ett åskslag genom
våningen. Olga blef så förskräckt, att hon släppte fatet,
som föll pladask på duken, och Wilmer flög upp från
stolen, tagande ett par steg mot köket, där den räddande
garderoben var belägen.
»Hvem f–n kan det vara», sade han argt och
missnöjdt öfver att bli afbruten i sin behagliga sysselsättning,
»det är väl aldrig grefven, som behagar skrämma folk på
det här sättet.»
Olga hade blifvit mycket blek. Hon svarade
ingenting, hon funderade några ögonblick. Hon sökte att finna
någon utgångspunkt för ett antagande, hvem det kunde
vara, som på detta lika ovanliga som ogrannlaga sätt
signalerade sin ankomst.
Som en ingifvelse såg hon kandidatens
skräckinjagande drag framför sig i fantasien. Det var naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
