- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
289

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i kragen och sköt honom af alla krafter bakåt. Fastän
han ej var klok, tycktes han dock anse det under sin
värdighet att på något sätt gå anfallsvis till väga mot sin
kjortelbeklädda motståndarinna. Han inskränkte sig till
att endast parera hennes anfall.

Utanför dörren hade hon emellertid ej fått honom.
Han hade fattat ett riktigt krampaktigt tag i dörrposten,
och där han stod, var han omöjlig att rubba.

När pigan hörde dörren gå, vände hon hufvudet mot
densamma. Då hon såg, att det var Olga, som kom ut,
släppte hon genast sitt handfasta grepp i kragen och
skrek med gäll stämma, pustande af ansträngningen:

»Det är en karl, som är tokig . . . Han säger, att han
skall in och slå fröken . . .»

Olga ryckte till. Slå henne? Var det på det sättet,
som den stackars kandidaten ville hämnas på henne? Var
han så hätsk i sin förnuftslösa vrede, att han med
våldshandlingar ville gå henne inpå lifvet?

Hon tog ett steg framåt.

Hon sade inte ett ord, hon stod stilla och endast
betraktade honom skarpt. Det såg ut, som om hon velat
betvinga hans våldsamhet med skärpan från de stora
ögonen, liksom djurtämjerskan tvingar tigern till lydnad med
styrkan af sin blick. Hon var så blek som om hvarje
blodsdroppe flytt från hennes ansikte.

Äfven kandidaten hade tagit ett par steg mot henne,
men när han mötte hennes blick stannade han – som ett
tämdt vilddjur.

Så stodo de en lång stund midt emot hvarandra,
seende hvarandra i ögonen.

Tjänstepigan hade dragit sig bakom Olga och
betraktade den för henne oförklarliga situationen med en
gränslös förvåning.

Olga insåg, att hon måste säga någonting. Med hvad?

Och skulle hon, som förr, säga du åt denna trasiga
gestalt med sitt rufsiga skägg och sina smutsiga
anletsdrag?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free