- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
291

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en hänsynslös åtrå efter att trampa ned i stoftet denna kvinna,
som snyftade därinne. Han började känna ett roflystet,
vildt begär efter att få se henne bada i tårar och
kvidande bedja honom, den förorättade hämnaren, om
förskoning.

Han rusade in efter henne med gnisslande tänder och
fradga mellan de bleka läpparna.

Den förskrämda tjänsteflickan sökte att fatta honom
i armen.

»Hvad tänker Ni göra, människa?» ropade hon.

Men han slängde handlöst undan henne med en styrka,
som vreden nu stegrat till en omänsklig grad, och stod
snart intill Olga med knutna händer, färdig att slå till.

Olga såg på honom med en blick, som var stel af
förskräckelse. Hon vände hufvudet än åt det ena hållet
och än åt det andra liksom för att upptäcka någon
tillflyktsort ur sin gräsliga klämma.

I det samma visade sig Wilmer i dörren. Han hade
förut hållit sig undan i en vrå och endast varit en tyst
åskådare till uppträdet. Men när han såg den af honom
okände, rasande mannen färdig att låta sina knutna
händer falla ned på den kvinna, hvilken nu var hans
hängifna älskarinna, dref honom både hans heder och hans
känsla att söka beskydda henne.

När Olga fick syn på honom, föreföll det, som om
hon i sin starka sinnesrörelse för några ögonblick glömt
bort, att han fans hos henne, men att hon nu tog det som
en skickelse af försynen och kände en varm glädje öfver,
att han kom som en räddare.

»Julius . . . hjälp mig . . .»

Det lät som ett nödrop från en, som håller på att
drunkna.

Den unge mannen kände sitt hjärta vibrera af glädje
och manlig stolthet, när han hörde den vackra flickan
med ögonen våta af tårar och med darrande röst anropa
honom om hjälp.

Innan kandidaten ens hann att vända sig mot sin nye

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free