Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fönstren. En af kyparna kom och öfverräckte med en
djup bugning matsedeln.
Efter att en längre stund ha studerat de olika
maträtterna – Vahlenstjerna var en riktig gourmet – gåfvo
de kyparen hvar sin order och stego sedan upp för att
taga bränvinsbordets variationer i skärskådande.
Just som de gingo tillbaka för att åter slå sig ned
på sina platser vid fönstret, hörde de en för dem okänd
herre yttra till en dam, som var i hans sällskap:
»Det var en hemsk ogärning . . .»
»Ja, nu skola de få någonting att prata om», inföll
damen.
»Hvad t–n var det, som de talade om; har du hört
någonting, som skett?» frågade baron Vahlenstjerna, i det
han gjorde ett snitt i fågelsteken, som kyparn framsatt, för
att känna, om den var acceptabel. Han åt aldrig soppor,
för sådana hade han i allmänhet en panisk
förskräckelse.
»Nej, sannerligen jag det hört. Jag förmodar, att det
är en liten skandalhistoria igen», svarade grefven med ett
ironiskt skratt.
Baron Vahlenstjerna förstod, att han syftade på den
där tidningshistorien om honom själf, och inföll skrattande:
»Måtte de bara den här gången ha satt ut namnen, så
att det blir riktigt njutbart.»
Snart hade de glömt bort hela saken och fördjupade
sig med intresseradt välbehag i kökets läckerheter, endast
då och då bytande några lätta repliker.
»Nå, din lilla charmanta ’grefvinna’, hon mår
förträffligt, hoppas jag?» frågade baronen med pikant tonfall.
En svag skiftning i rödt for öfver grefvens ansikte
– han tänkte på Olgas hafvandeskap, i hvilket han själf
icke hade någon del, och hvilket han sökt hemlighålla för
sina manliga vänner genom att på sista tiden alldeles
uraktlåta att invitera dem till henne. Hans rodnad var dock
så flyktig, att baronen ej märkte den.
»Förträffligt», svarade han i likgiltig ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
