- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
302

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Regeringsgatan. Han tänkte icke något vidare på mordet
– det var blott i själfva det första ögonblicket, som
detta slagit honom; han tänkte hufvudsakligast på det,
som han insåg hade gått före katastrofen.

Han ringde icke på tamburklockan, han knackade
blott häftigt på köksdörren . . . Han ville gå den vägen
för att öfverraska henne, ifall hon möjligen tänkte att fly
undan för honom.

Så fort han knackat, stack tjänsteflickan ut sitt
förskrämda ansikte. Ögonen voro rödkantade, det syntes
att hon gråtit.

»Är fröken hemma?» frågade han kort.

»Hon är därinne . . . åh, herr grefve, detta var
förfärligt . . . jag går min väg när som hälst», utbrast pigan,
medan tårarna trillade ned för kinderna.

»Gå er väg på ögonblicket, om Ni vill – men tag
ingenting med er, det råder jag er till, ty då skickar jag
polisen på er», svarade han barskt.

»Hvad säger grefven . . . ta någonting . . .?» frågade
hon förskräckt.

»Hvad är det för folk, Ni släppt in under min
frånvaro, säg?»

»Snälla grefven, han trängde sig på, jag höll emot
allt hvad jag orkade . . . han var galen . . .»

»Den ene ja, men den andre då – han, som blef
mördad . . .»

Flickan blef röd i syn.

»Studenten . . . ja, det kan jag inte hjälpa, det var
fröken, som befalde . . .»

»Hur länge har han gått hit?» frågade grefven i sträng
ton, under det att svartsjukans och vredens eld lyste i ögonen.

»Ja . . . det har han gjort i många veckor . . .»

»Hvilka eländiga slynor!» mumlade han.

Nu inrangerade han Olga i sällskap med
tjänsteflickan, nu var hans älskarinna icke längre hans
härskarinna, nu var hon bara en simpel glädjeflicka, som skulle
stå till svars för sin otrohet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free