Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsdrama, som utspelats inför hennes blickar, stapplade hon
in i salen.
Det första, som mötte hennes blick var blodfläcken
på brysselmattan strax nedanför divansbordet. Det i går
så röda blodet hade stelnat och bildade en brunsvart
kaka – –
Usch, hvad det var otäckt, ingen hade brytt sig om
att tvätta bort det.
Hon kunde inte betrakta det mer än ett par sekunder.
Hon vände sig hastigt bort, men hvart hon såg, lyste det
rödt och brunsvart, som flytande och stelnadt blod. Hon
skulle inte längre velat stanna i dessa rum, om en konung
inredt dem åt henne. Hon måste bort härifrån för att bli
kvitt dessa gräsliga hågkomster.
Julius Wilmer död! Hon kunde knappt tro det.
Hon hade visserligen aldrig känt sig något förälskad
i honom, men det hade ändock varit den ende, vid
hvilken hon på senare tiden varit något fästad. Och hon hade
värkligen uppleft några härliga stunder med den granne
och lefnadslustige studenten under de sista veckorna. Det
hade hvilat en frisk och klingande stämning öfver deras
samvaro. Den hade varit en slags passionernas
kraftmätning mellan två varmblodiga, sinnliga varelser. Det hade
ingått både i hennes beräkning och i hennes behof att
gifva honom en så raffinerad fullhet som möjligt af sin
kvinlighets skönhet och behag. Han hade blifvit för henne
icke blott en riktig god vän utan äfven en intressant och
nästan oumbärlig förströelse.
I går så här dags hade han kommit till henne, glad
och munter, lefnadsfrisk och kärlekshungrig. I dag låg
han som ett lik – –
Hon kom så väl i håg, hur polisen frågat henne, hvem
det var och hvar han bodde. Hon hade nämnt hans adress,
medan tårarna af sorg och ängslan strömmat ned för
hennes kinder. Hon hade sett, hur de burit bort
honom.
Man hade naturligtvis skickat bud på hans föräldrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
