Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skulle gå, denne omänsklige spårhund, som han af
hämndlystnad hetsat i hälarna på sin forna älskarinna och hennes
greflige vän.
Njutning – ty hans brutala, hänsynslösa natur kände
tillfredsställelse öfver att tänka sig, huru fullständigt den
vansinniges knifstygn utan tvifvel hade trasat sönder
fästglädjen och kärlekslifvet däruppe i den lilla eleganta
våningen, där föremålet för hans tankar och hans starka
lidelse dvaldes.
Samma dag, det skedde, hade han blifvit så upprörd
och närvos, att han blifvit fullständigt indisponerad för att
uppträda. På grund af hans oeftergifliga sjukanmälan
hade spektaklet därför måst inställas en och en half timma,
innan det skulle börja.
Hvem var offret? Den frågan hade han uppstält för
sig. Och han hade genast dragit samma slutsats som
baron Vahlenstjerna och alla de andra: en af Olgas
gratisälskare, som händelsevis kommit i den vansinniges väg,
när han gjorde sin attack, en af dessa, som hon gifvit lof
att kurtisera sig i dagsljuset, medan rullgardinerna voro
uppe, eftersom grefve von Reiers ville rå om henne i det
dunkla ampelskenet – när rullgardinerna voro fälda.
Men offret hade ju varit oskyldigt, den dräpte
studenten hade stått utanför skådespelets egentliga del, han hade
bara varit statist. Nåja, samvetskval, det var inte aktören
Bruns svaga sida. Och han reflekterade heller inte
mycket, hur han lyckats, blott att det skett någonting, något
hemskt och rafflande.
Hans egenkärlek kände sig i viss mån smickrad
öfver att det ändå var han, som stått bakom kulissen och
gifvit order. Det var en bland de intressantaste saker,
han varit med om. Men för hin, tänkte han, den stackars
dåren lär väl inte skvallra ur skolan och dra mig in i
rättegången . . .
Aktören kunde vara lugn. »Tokige doktorns» tunga
var låst för alla vittnesmål, han skulle i sina slutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
