Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälst med den saken – – särskildt nu sedan jag blef
inskrifven hos polisen», tillade hon rent ut.
Olga kunde inte hindra att hon ryste till, då Juliette
nämde ’polisen’.
Det fins inga, som ha en sådan panisk förskräckelse
för det ordet som tjufvar och glädjeflickor.
»Men så roligt det skall bli att få se honom! Du tar
honom väl hit ibland?» frågade Olga intresserad.
»Mycket sällan», svarade Juliette», men jag går ofta
till honom.»
»Hvar har du honom?»
»Jag har inackorderat honom hos en snickarefamilj på
Kungsholmen. Jag får betala 18 kr. i månaden och
dessutom hålla honom med kläder – – det är just inte så
liten åderlåtning på kassan, som du förstår . . .»
»Men du håller väl rysligt mycket af honom?»
»Det kan du väl tänka . . . det är en sådan söt och
rar liten gosse – – men nog hade jag varit lyckligare,
om han aldrig kommit. Du förstår, man vet inte hvad
som kan hända en. Tänk om någon olycka skulle komma
och man ingenting kunde förtjäna, och han lämnades utan
det minsta huld och skydd, det skulle allt vara
förskräckligt att veta . . .»
»Nå, men fadren?» frågade Olga. Hon ansåg sig ha
rättighet att framställa en sådan fråga, då Juliette och hon
nu skulle få så mycket gemensamt.
»Det är ett riktigt kärleksbarn, lilla du», svarade
Juliette skämtsamt, »fadren var bara ett fattigt bodbiträde
– men en grann gosse – – jag höll af honom, må du
tro – – vi voro inte tillsammans mer än ett par tre gånger
– – det var i en liten kammare innanför boden – –
men naturligtvis skulle det gå illa – – det går alltid så,
när man håller af någon – – han reste till Amerika
fjorton dagar efter jag varit hos honom första gången – –
det var se’n jag började – – det går lätt, bara man
varit med en gång – – han lofvade, han skulle skrifva och
skicka mig respängar, men jag har aldrig fått en rad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
