- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
327

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solsken ur hennes ögon, när hon talade om att få hjälpa
en i svår belägenhet stäld medsyster.

Det var kanske icke många af hennes dygdiga
medsystrar i lifvet, som skulle visat samma kärlek och
uppoffring för en behöfvande väninna, tänkte Olga för sig själf
och gjorde äfven en oppositionell reflektion öfver, huru
man inte alltid skulle tro, att kärnan var rutten, därför
att skalet bar förtappelsens kännetecken, så som världen
i allmänhet dömde . . .

»Du är så snäll, så jag vet inte, hur jag skall kunna
vedergälla dig», svarade Olga af uppriktigaste hjärta.

»Nu skall du plocka upp dina saker, medan jag sätter
på kaffe. Här har jag tömt några byrålådor för din
räkning», sade Juliette och försvann i det lilla köket, hvilket
låg bredvid inre rummet och utgjordes af en skrubb utan
fönster.

Snart var kaffet kokt och både satte sig ned i allt
sköns lugn för att njuta af den varma drycken.

»Vill du ha likör?» frågade Juliette i dämpad ton och
myste en smula pikant, »jag har ett par flaskor af prima
sort på lager.»

»Nej tack, skall du ha», svarade Olga, »jag är inte
disponerad för alkohol i dag.»

Hon menade allvarligt, hvad hon sade. Hon hade fått
en sådan filosofiskt grubblande och högtidlig stämning
öfver sig på grund af sin inblick i Juliettes själslif.

»Nå då dricka vi väl kaffe utan skeppargrädde...
som två ordentliga familjeflickor», sade Juliette med ett
försök att slå an ett muntrare ackord.

Men det ville inte gärna lyckas – – de kände båda
med sig att de knutit ett förbund – – att deras öden
skulle i någon mån bli gemensamma – – att de för
någon tid skulle komma att vandra hand i hand på lastens
allfarsväg – –

*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free