Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leksaker i hans hvita, lena händer. Och hans obeständighet,
hans falskhet och hans otrohet – – hon ville inte tänka
därpå, det var så samvetslöst, att hon icke fick tankar nog
hårda för att döma det. Sådana voro de, herrarna, don
Juanerna. Men de ansågo naturligtvis, att det var deras
rättighet. Hvad vore kvinnorna gjorda till annat än att
skaffa dem lustigheter och omväxling!
Hon knöt händerna, lyfte upp dem och lät dem falla
tungt på Juliettes röda ylletäcke. Hon nästan inbillade
sig, att hon slog Brun i ansiktet . . .
Hon reflekterade vidare öfver sitt förhållande till
grefven. Hade hon icke sagt nej och nej och nej den första
kvällen. Men han hade bara ogeneradt och segervisst
trängt på. Jo, de voro allt något uppblåsta, dessa
förmögna kurtisörer, när de träffade på en stackars fattig
skönhet. Hur hade han inte sedan kommit till henne
efter mordet, grön i ansiktet af ilska öfver upptäckten, att
hon roat sig litet med en yngre och trefligare! Liksom han
trodde att man för litet guld kunde köpa sig hvad som
hälst af en kvinna, både kropp och själ, både ungdom och
lefnadslust. Om han hade råd att ha ett dussin andra och
gå till henne direkt från beblandelsen med en annan, inte
skulle hon han ansetts haft det minsta skäl att fästa sig
vid det, men om hon skaffade sig en smula förströelse på
dagen efter en långtråkig natt, det var naturligtvis
himmelskriande . . .
Och Julius Wilmer, den stackarn! Honom ville hon
inte döma så hårdt, han hade ju fått lida för sina synder
och han hade varit så ung, men han hade ändock, när
hon öfvertänkte det, äfven han varit en representant för
männens öfvermod mot kvinnorna: Hon erinrade sig hans
uppförande under pensionstiden. Hur hade han inte
inbillat sig, att han och ingen annan hade hennes dygds
öde i sina händer och hade han icke, oaktadt sin ungdom,
ryckt henne på lifvet med djurets råa passion i sina later.
Hon mindes hans uppträdande utanför skådespelarns port,
då han spionerat på henne. Obildadt och brutalt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
