Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han burit sig åt, då han såg, att hon var förlorad för
hans njutningslystna uträkningar, och dock hade hon
aldrig gifvit honom ett löfte eller en tillåtelse. Till och med
sista gången de råkat samman hade han spelat den
oemotståndlige eröfraren och velat att hon skulle vara den
ödmjuka slafvinnan. Det hade roat henne att uppfylla hans
åstundan, att spela komedi med honom, men det visade
ändock, att han var så lik alla de alla – – ja, sådana
erfarenheter hade hon gjort. Och därför tyckte hon inte
det var så underligt, att hon föraktade och hatade
männerna – –
Det var sådana tankar, som höllo henne länge vaken,
där hon låg emellan Juliettes mjuka, fina spetslakan.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
