Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det som om jag finge se en lefvande mask komma och
krypa i ansiktet på mig – –»
»Det har jag aldrig tänkt på att se efter.»
»Du – – nej, det tror jag nog – – du har inte
fått några ännu, du har ditt barnansikte kvar – – men
vänta skall du få se, de komma nog – –»
Med en humoristisk rörelse sprang Olga till spegeln.
Det var en stor präktig spegel, den dyrbaraste möbel, som
Juliette hade. Glaset var tjockt, klart och slipadt. Ramen
var bred, i svart och guld. Det syntes, att hon tyckte om
att spegla sig.
Olga stälde och betraktade sig högtidligt i spegeln.
Hon skrattade muntert och hon bemödade sig synbarligen
mycket starkt att ge Juliette den uppfattningen, att hon
bara gjorde det af gyckel.
Men hur det var, så hade Juliettes filosofiska ord satt
hennes lifliga fantasi i häftig rörelse. Hon hade inte stått
många sekunder, förrän hon fattades af en slags
hallucination. Hon tyckte att hennes ansikte förvandlades och
förvandlades allt mer och mer under några ögonblick.
Till sist föreföll det henne som om alltsammans, panna,
kinder, haka, hals, allt sammans, hvarje fläck på huden,
var betäckt af veck och skrynklor, långa, breda, djupa
– – hon såg sig gammal och torr och gul – hon stirrade
i spegelglaset med stela, vidöppna ögon, som om hon
sett ett spöke – – det såg ut som om hon plötsligt
blifvit vansinnig af skrämsel – –
Juliette betraktade henne med förvånade blickar. Hon
hade dock en dunkel aning om, hvilka besynnerliga
tankar hennes ord väckt fram i den lättrörda, intelligenta
Olgas själ.
»Hvad kommer åt dig – – ser du någon syn i
spegeln – – Olga, gå därifrån, nu är du dum – – du skall
inte bry dig om några inbillningar.»
Hon talade hårdt och häftigt; som om det gält att
väcka en sofvande.
Hennes ord bröto också förtrollningen. Olga kom snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
