- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
342

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och skakade sitt lilla hufvud på ett ystert sätt, så att det
vackra ljusa håret stod yfvigt som en lejonman kring
panna och skuldror.

»Jag har en flaska portvin», sade Juliette, i det hon
redan var på väg att hämta det.

»Tag fram den – – så skola vi supa», ropade Olga
gladt och skämtsamt.

Medan Juliette var ute i köket och hämtade in
flaskan och ett par glas, stod Olga framför hennes stora
spegel och pudrade in sitt skinn, så att det blef
bländande hvitt . . .

*     *
*



En morgon några dagar efteråt fick Olga ett besök,
som icke borde kommit oväntadt, men som dock förstörde
hennes lugna sinnesstämning flera dagar efteråt.

I de båda rummen var nu allt ordnadt för Olgas
vistelse. Järnsängen var flyttad till det yttre rummet och
Olga hade fått den turkiska divanen att ligga i.

Juliette hade legat hemma i natt. Hon hade varit
ute några timmar på kvällen förut, men kommit hem vid
halfelfva-tiden och legat i lugn och stillhet.

Ja, det vill säga, icke i fullkomlig stillhet. Ty vid
tolftiden hade det varit några gaskiga herrar ute i farstun
och bankat på dörren.

Juliette, som redan lagt sig, hade måst gå ut till
farstudörren i blotta linnet och be dem dra så långt
vägen räckte. De hade varit näsvisa och kastat oförskämda
glosor genom dörren, men till sist hade de gått, och de
båda »flickorna» hade somnat i hvar sitt rum.

Morgonen var mycket vacker. Vädret var strålande,
solen sken in genom rutorna och väckte dem bägge med
sin tindrande, ljusa morgonhälsning.

Det hade varit omöjligt för dem att ligga framåt
förmiddagen, som de annars brukade. Juliette måste upp
och lyfta på rullgardinen. Därpå gick hon in i andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free