Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaffe och Olga stod framför spegeln och gjorde stor
toalett, innan hon tog på sig klädningen.
Just som hon slutat med frisyren, hörde hon den
spruckna dörrklockan klämta till ett par slag. Hon hörde
Juliette, som stod ute i köket, gå genom den lilla
tapetdörren, som från köks-skrubben ledde direkt till tamburen,
och öppna. Hon hörde en grof karlröst, och hon hörde
Juliette svara i en på samma gång skrämd som
förargad ton.
Hvem kunde det vara? Hon anade det till hälften.
Innan hon hann tänka vidare, hörde hon låset på
dörren i det rum, i hvilket hon befann sig, vridas om af en
grof hand. Hon såg sig rundt omkring med en förskrämd
blick, liksom hon sökt någon dörr att springa in igenom
och gömma sig.
Men det var för rästen för sent. I samma ögonblick
öppnades dörren häftigt och på vid gafvel. En karl, med
ett robust helskägg och en grof promenadkäpp i handen,
tog ett steg i in rummet och slängde vårdslöst igen
dörren efter sig.
Först kände sig Olga förskräckligt rädd, på samma
gång som en smula förlägen öfver att behöfva uppträda
i morgonrock inför en alldeles okänd mansperson.
Men dessa känslor efterträddes ögonblickligen af
harmfull vrede öfver karlens oborstade beteende att inte ens
nedlåta sig till en knackning, innan han steg in i
rummet. Hennes gamla medfödda stolthet uppflammade, och
hon mätte den inkomne med en spotsk och föraktlig
blick.
Nu inkom äfven Juliette från det andra rummet,
genom hvilket hon tagit vägen, sedan hon ej vågat eller
kunnat hindra att den ovälkomne gästen stigit på. Han
hade frågat, om hon icke hade en ung flicka inneboende
här, och då hon icke vågat neka, måste hon finna sig i
att öppna sina dörrar för den respektingifvande personen.
Den civilklädde polisen – ty det var en sådan, en
s. k. byråpolis, en af dessa, som ha till sin speciella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
