- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
6

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gång kommit så långt, så går det inte under några
förhållanden att slingra sig undan.

Olga hann emellertid inte dit, innan hon lades på
sjukbädden. Juliette hade skaffat intyg på, att hon icke kunde
lämna sin bostad. Och därvid fick det ju bero så länge,
men de visste båda två, att deras hem lika uppmärksamt
bevakades, som om de varit tvänne brottslingar. Och de visste,
att Olga såsom frisk icke kunde taga ett steg utanför
dörren, förrän Carlsson eller någon annan af liknande skrot
och korn skulle komma dit, tränga sig in, om de också
stodo halfnakna, och i myndig ton, beledsagadt af ett
närgånget hånleende, befalla dem att infinna sig på det
klockslag, då de »allmänna» bruka »gå till sta’n» — som de
själfva för korthetens skull benämna det. Besiktningsbyrån
ligger nämligen i staden inom broarna.

Rättegången hade nu också slutat för länge sedan.
Den vansinnige mördaren hade inspärrats på dårhus för
lifstiden, och den en gång så uppseendeväckande
händelsen hade flutit ned i glömskans breda strömfåra. Olga
hade fått aflägga vittnesmål både från sjuksängen inför
poliskommissarien och efter sitt tillfrisknande inför
domstolen. Hon hade också gått fri från alla rättsliga följder
af sin indirekta delaktighet i blodfläcken på den mjuka
mattan i »vackra grefvinnans» eleganta våning.

»Vackra grefvinnan» — — — ja, så kallades hon ännu.

Nu lefde hon, tillsammans med Juliette, den prostituerades
rosendoftande, törnbeströdda glädjelif.

Nu var hon van vid besiktningen, detta otäcka,
kränkande synande, som de lagligt osedliga kvinnorna måste
underkasta sig. Nu var det hvardagligt. Men hon mindes
i början, den första gången till exempel. Åh, hon hade
velat sjunka ned genom marken under denna förfärliga
ceremoni ...

Hon mindes, huru de betraktat henne, de andra, som
funnos i väntrummet, och hvilka voro gamla och vana.
De märkte ögonblickligen, att hon var en nykommen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free