- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
8

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som knifsblad. Hvad Olga hade tyckt, att det var
förfärligt! Först nu insåg hon, hvilken klass, hon skulle
komma att tillhöra. Det var en klass af kvinnor, af hvilka
mängden icke ega en tillstymmelse af behärskning eller
grannlagenhetens nobless.

Men det var inte värsta! Det, som hände därinne, inför
manliga personer, som hon aldrig förr sett, hade varit
mycket värre. Hon hade varit röd som en pion i ansiktet,
och för ögonen hade det dansat rundt, alltsammans, salen,
borden, soffan, stolarna, doktorerna...

När hon kom hem, hade hon sjunkit ihop som en
trasa på golfvet af skam och vrede och sinnesrörelse.
Hon hade legat där en timma i konvulsiviska
snyftningar.

Juliette hade användt alla medel att trösta henne, hvilket
syntes nästan omöjligt.

»Lilla du», hade hon sagt, »inte tog jag det förfärligt hårdt.»

Olga svarade ingenting. Hon kände, huru det kröp
som ohyra på kroppen efter den yrkesmessiga behandlingen.
Hon ägde en annan natur än de flesta. Denna finkänsliga
natur hade ännu icke alla utsväfningar och orgier
förmått döda.

Men så småningom hade hon lagt makt på sig och
blifvit van. Redan tredje eller fjerde gången hade hon
kunnat hålla ögonen öppna och gifvit polisen, som stod
vakt vid dörren, en halft trotsig, halft skämtsam
afskedsnick, som han naturligtvis lät alldeles likgiltigt passera
förbi ...

Det var Olga, som kommit på den idén, att de skulle
hyra en cigarrbutik. Juliette hade genast gått in på
förslaget.

Det finnes ett medel — säkerligen det enda — för
kvinnor i deras ställning att kunna få utöfva en
»regelbunden» och »borgerlig» sysselsättning samt att skaffa
sig ett visst »socialt anseende». Det är att få stå i en
cigarrbutik. Alla andra slags affärsgrenar äro naturligtvis


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free