Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappan som en gudinna, hvilken bar skönhetens allsmäktiga
spira i sin hand.
Det var just henne, de unga männen väntat på.
»Vackra grefvinnan» var Stockholms skönaste cigarrflicka,
och det var henne, som de ordinarie kunderna alltid sökte.
De unge männen, som voro väl kända i butiken, bugade
sig djupt, med försök att få fram såväl litet distinguerad
ironi som en viss förtrolighet i sin artiga bugning. De
sex ögonen hängde med sinnlig förtjusning vid det lilla
fina ansiktet, kring hvars röda läppar lekte icke så litet
hån, när dess egarinna med en hastig blick från sina stora
ögon mönstrade sällskapet.
Juliette skyndade in i rummet, utan att säga ett ord.
Det var liksom hon känt på sig, att hon nu var öfverflödig,
att hon med sin blonda väninna icke kunde upptaga
täflan om de unga kurtisörernas ynnest.
Olga bestormades emellertid med frågor, hur hon
mådde, om hon sofvit godt och allt möjligt. Hon svarade
kort och godt, och började att ordna några lådor på
disken, utan att vidare egna de pratsjuka ynglingarna
någon uppmärksamhet. Det var ingen af dem, som det
minsta intresserade henne, och med ingen utaf dem hade hon
stått på intim fot.
Ändtligen gingo de. En utaf dem frågade, liksom i
förbigående, just då han stod färdig att gå, om han inte
kunde få komma tillbaka litet senare, ensam.
»Det har Ni ju frågat förut några gånger», inföll
Olga och visade sina hvita tänder i ett gyckelfullt leende.
Hon kände nog igen honom.
Den unge mannen blef litet smått förlägen öfver det
oväntade svaret.
»Nå, men hvarför ger Ni mig aldrig något löfte?» sade han.
»Nej, jag känner mig inte hågad», svarade Olga,
likgiltigt och afvisande.
De andra voro redan på gatan. Han tog hastigt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
