Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
steg in, lutade sig öfver disken fram emot Olga och
hviskade i en lidelsefull ton:
»Så elak ni är... jag älskar er ända till galenskap ...»
Olga kände honom till utseendet, han hade på senare
tiden brukat komma in ibland och köpa en cigarr. Hon
hade hört honom, halft på skämt, göra åtskilliga förslag
om att få följa med in i mottagningsrummet innanför
butiken, men alltid svarat raljerande och nekande. Hon
tillhörde nu den sortens praktiska flickor, som inte bry sig
om sådana där snobbande ungtuppar, hvilka slå om kring
sig med breda kvickheter och vräkiga later, men hälst vilja
vara gratisälskare för sina tomma plånböckers skull. Olga
hade därför icke skänkt hans förslag den minsta uppmärksamhet.
Men i detta ögonblick gjorde han ett annat intryck
på henne. Hon såg, hvad hon inte lagt märke till förut,
att hans ansiktsdrag voro regelbundna och sympatiska, att
hans små svarta mustascher voro pikant välformade, och
att hans ögon, som borrade sig in i hennes medan han
talade, egde ett intressant djup. Han slog an på henne så
starkt, att hon kände hjärtklappning,
»Hvad vill Ni då?» frågade hon.
Hon uttalade orden lågt, men de läto ändock uppmuntrande.
»Jag vill komma hit i kväll, när Ni stänger», svarade
han bönfallande och ödmjukt.
»Kom — —»
Deras ögon möttes en sekund. I deras blickar låg
någonting mer än öfverenskommelse om ett kontant
betaldt kärleksmöte, de förstodo bägge att de funnit någon
gemensamhet i deras natur, som väckt ömsesidig sympati.
»Tack!»
I det han sade detta, vände han sig om, sprang ut
genom dörren och försvann på gatan.
»Hvad dröjde du kvar för? Gaf hon med sig?» frågade
de andra i en fräckt hånande ton.
»Åhnej, visst inte», svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
