- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
24

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkastning bli beröfvade alla sina förmåner, och detta rykte
löd: »vackra grefvinnan» har blifvit kär!

Det var ett rofdjurs kärlek, som Olga visade grosshandlar
Franks tjugoårige son. Det fans intet svärmeri,
ingen sentimentalitet, ingen mystik i denna kärlek. Nu
hade hon ändtligen spunnit sitt spindelnät färdigt, och hon
hade en fluga däri. Hon hade sina fina, starka, silkesglänsande
trådar om hans händer, hans fötter, hans hjärna
och hans själ. Hon var den hungriga, lystna spindeln,
och han var den stackars arma flugan, ur hvilkens
personlighet hon naggade bit efter bit för att tillfredsställa
sin hänsynslösa, exentriska åtrå.

En morgon, när Georg hade gått och hon fallit
i en närvös, orolig sömn, hade hon haft en besynnerlig
dröm. När hon vaknade igen, hade hon skrattat ohäjdadt
åt densamma.

Hon hade drömt, att hon icke längre var kvinna, utan
att hon var man. Hon hade drömt, att hon var skådespelare
och hade svarta ögon, en lång, smidig kropp och
eleganta kläder. Och hon hade tyckt, att Georg Frank var
en ung flicka, som kom och knackade på glasdörren
emellan cigarrbutiken och sängkammaren, en flicka med ljust
hår och blåa ögon. Och han hade inte hunnit inom dörren
förrän hon kastat armarna våldsamt om hans hals och
tryckt en glödande kyss på hans läppar. Hon hade tyckt,
att hennes andedräkt var giftig, och att han, som
drömmens gyckelbild gjort till kvinna, sjönk döende till golfvet ...

Det var någonting dylikt, hon hade drömt. När hon
vaknade, slog hon till ett stormande skratt. Men hon
badade i svett, som om maran ridit henne. Förstod hon att
denna barocka dröm var en reminiscens af någonting
dunkelt, som rört sig under dessa dagar på djupet
af hennes själ?

Hon behandlade sitt offer ungefär som hon behandlat
grefven vid vissa tillfällen, fastän med långt mera raffinerad
grymhet. Hon älskade honom värkligen, den unge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free