Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontoristen med de små svarta mustascherna, ja, det gjorde
hon — — hon omfattade honom med en slags kärlek — —
men det föreföll henne som om hon just på grund häraf
fann den stora njutningen i att tyrannisera och plåga
honom.
Hon ägde en beundransvärd uppfinningsförmåga att
kunna få fatt på alla möjliga stickord och försmädligheter.
När han kom tidigt, gjorde hon sig lustig däröfver, och
när han kom sent, frågade hon honom i den retfullaste
ton, om han smugit sig hemifrån utan mammas lof. Hon
kunde låsa dörren och låta honom stå i boden och vänta
i halftimmevis, och midt i natten körde hon upp honom
för att än i köket än ute i boden hämta allt möjligt, som
hon fann på att vilja ha. Lydde han henne inte
ögonblickligen, brusade hon upp, hånande honom, spottade åt
honom och sökte göra allvar af att kläda på sig och gå
ut på gatan. Hon dukade upp långa historier för att reta
honom till svartsjuka. Hon berättade, att hon left om och
druckit champanj och tröttat ut sig, medan han varit borta.
Hon omtalade, hvilka lysande anbud, hon haft att bli
engagerad af framstående och nobla herrar. Och hon förstod
att inlägga en lika sanningsenlig och öfvertygande tonvikt
som skärande retsamhet i allt, hvad hon sade. Hon tog
på sig en sådan trovärdig min, att han nästan fullständigt,
oaktadt han visst inte var enfaldig, lät dupera sig. Och
ju större smärta det syntes skapa hos honom, ju otåligare
hon kunde göra honom med sina många påhitt, ju mera
njöt hon.
Hennes pretentioner på materiella ersättningar från
hans sida stodo äfven i harmoni med hennes öfriga
uppträdande. Dagligen begärde hon pängar utaf honom. Och
ville han inte ge henne, så kunde han gärna vara borta,
sade hon. Hon sade det i föraktlig ton, fastän hon inom
sig kände, att det skulle beredt henne en omåttlig grad
af smärta, om han icke kommit tillbaka.
Hon var icke nöjd med fem- och tiokronor, hon talade
om, hur mycket hon brukade få af andra, och en natt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
