- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
39

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»– – dessa smattrande applådsalfvor från hundrade
händer, – – dessa bravorop från hundrade munnar – –
när man kommer in och bugar sig, och det går liksom en
stöt genom publiken – – en slags dånande, brakande
jordbäfning – – hela hopen är bara en enda stor jätte,
med hundratals ögon, som äro riktade mot en enda punkt,
hundratals armar och ben, som man tycker sig själf med
en liten böjning på kroppen sätta i rörelse – – det är
en enastående njutning – – ett glas champanj för
själen – –»

Han afbröt hastigt sig själf, han fruktade, att han
gjorde sig löjlig. Men han brukade alltid bli vältalig, när
han på något sätt berörde sina sceniska framgångar.

»Men varietésalongens publik – –?» inföll Juliette.

Trots sin motvilja för Brun, hade han dock yttrat
sig i en så pass allvarlig och känslodjup ton, att hon ej
kom sig för att bele hans utgjutelser.

Hennes fråga påminte skådespelarn om, att hans ord
äfven hade en annan afsikt, den nämligen att genom att
locka henne med tjusningen från publikens applåder
intressera henne för varietéartistens framgångar.

»Nå, men», svarade han, »Ni vill väl inte påstå att
hela publiken brukar vara så full, att den inte vet hvad
den gör. Något värde ligger väl i applåderna...»

»... och stampningarna», fortsatte Juliette afbrytande.

»Ni är alldeles för svår i dag.»

»Tycker Ni?»

»Men en sak vill jag emellertid säga, innan jag går.
Ifall Ni och eder väninna litet längre fram skulle bli
lifvade för det där yrket, som vi nu talat om, så kan Ni
räkna på att genom mina rekommendationer få bra
platser... och...»

Han steg upp, i det han dröjde med fortsättningen

»Och...?» frågade Juliette med ett leende, som kunde
tydas i mer än en riktning.

»... och jag kan äfven för gammal vänskaps skull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free