Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom några ögonblick var hela våningens befolkning
i en vild rörelse. Pigorna underrättade frun, och frun
sprang till grosshandlarn. Denne blef naturligtvis ytterst
irriterad, flög upp ur sängen, kastade på sig nattrocken
och rusade ned för att se, hvad som händt.
Äfven till Georgs lägenhet nådde åtskilliga ljud från
oväsendet. Han hörde, halfvaken, ordet »tjufvar» genom
väggen. Han reste på sig – – det föreföll honom som
om han såg poliskonstaplar i dörröppningen – –
kallsvetten rann nedför ryggen – – »låt bli mig, det var
för hennes skull», hväste han fram – – han tog sig med
handen öfver pannan – – ah, det var ju bara inbillning
– – nattens äfventyr rullades upp för hans öga – –
men när han blef fullt vaken, kände han tillfredsställelse
öfver att det där med polisen inte kunde vara sant – –
»det gäller bara att vara lugn, hvad t—n, jag har ju inte
tagit annat än hvad som hörde mig till, jag skall ju ändå
ärfva det», tänkte han.
Han kände sig tillfredstäld och säker. Ingen hade
sett honom, ingen skulle kunna upptäcka, hvem som tagit
sedlarna, och han var i dag betydligt rikare än i går – –
Han atbröts i sina reflektioner af starka knackningar
på dörren, i hvilken han låtit nyckeln sitta i innanför.
Han gick och öppnade. Det var en af hans yngre bröder,
som i brådstörtade ordalag berättade, hvad som händt.
»Pappa sprang ned i nattrocken», sade han.
Georg kastade på sig de viktigaste klädespersedlarna
och sprang ned på kontoret. En uppmärksam betraktare
skulle ha märkt, att han hade hektiska fläckar på sina
bleka kinder och att blicken var misstroget irrande fram
och tillbaka, men på det stora hela märktes ingenting
ovanligt i hans uppträdande.
När han kom ned på kontoret, befunno sig där redan
en poliskommissarie och en konstapel, som fadren
ögonblickligen eftertelefonerat från vaktkontoret.
Såväl grosshandlarn som poliserna funno stölden en
smula egendomlig. Man upptecknade emellertid alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
