Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade växlat en af de stora sedlarna.
Hon såg på dem med en förtjust blick, men lät dem
ligga kvar.
»Du kastar dem åt mig, som jag vore en hund», sade
hon i förargad ton.
»Tag dem, Olga – – var inte elak», sade han ömt.
Jaså, han var kuschad! Nå, då gaf hon med sig.
»Tack», sade hon och stoppade ned dem, »men det är
ju dubbelt så mycket, som du lofvade.»
Han lade armarna på diskens cigarrlådor, böjde sig
fram mot henne och sade med smäktande röst:
»Jag vill ge dig mitt blod, om du begärde... dämon!»
Hon skrattade så hjärtligt åt hans uttryck, att tårarna
kommo i hennes stora ögon.
»Så romantiskt du talar, min gosse lilla», sade hon
och strök med sin sammetslena hand öfver hans kind.
Hon hade en min, troligen liknande den som Delia hade,
när hon smekte Simson.
Beröringen af hennes hand satte hans blod i svallning.
Hela hans väsende genombäfvades af tacksamhet
för hennes vänliga beteende.
»Fick du dem af gubben till sist?» frågade hon
skälmskt.
Med ’gubben’ menade hon fadren-grosshandlarn. Georg
hade i går, då hon begärt hundra kronor af honom i och
för en extra toalettutgift, sagt, att han icke vågade begära
mera af fadren på en tid, han hade redan pungslagit
honom duktigt.
»Det gör dig ju det samma, hvart jag fått dem ifrån»,
sade han entonigt,
»Du har väl aldrig stulit dem!?» gycklade hon med
ett muntert skratt.
»Så du pratar – –»
Han drog på mun. Genom att med den yttersta
ansträngning öfverflytta tanken på andra saker, lyckades han
förhindra, att han rodnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
