Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutningslystnadens afgrund, i hvilken man störtar sig med förbundna
ögon och förstummadt förnuft.
Han ägde – det var ungefär så han tänkte – till
sitt förfogande en kvinna, som var lika skön, till sin natur
lika fin och berusande som den, hvilken nyss som en
drömsyn flugit förbi hans blick; en kvinna, i hvilken han
var förälskad. Det var för hennes skull han gått dit, där
han nu stod. Han visste, att om han ej uträttade sitt
ärende, skulle hon utan tvifvel glida ur hans händer, och
han skulle stå där som en eländig, långnäst stackare.
Nej – – nej – – nej – – han måste skaffa pängar,
och med dessa binda henne allt fortfarande invid sig
– – han måste skaffa sig glädje, champanj och kärlek
– – med allt det öfriga måtte det gå som det ville – –
han fick icke denna ljusklädda, okända dam från sina
ögon – – han måste – –
Han började gå upp för trappan. I tredje våningen
bodde den, han sökte.
Det var icke någon modern byggnad; trappuppgången
var smal och obekväm, väggarna voro mörka och
smutsiga. Han tyckte, att luften var så kvaf och oren
här, att han hade svårt för att andas.
När han gått upp för två trappor, stannade han
framför en dörr. På en messingsplåt stod: »J. P. Persson,
värd.» Det var alltså han, som rådde om huset. Utanför
hängde ett simpelt snöre, som skulle föreställa
klocksträng.
Han fattade i knuten på snöret, och så stod han stilla
en stund. Men nu var det inte längre någon tvekan, om
han handlade rätt eller icke, nu var det endast blyghet
och oro för, hur det skulle gå.
Han drog i snöret, helt sakta. Men han hörde, huru.
den på en fjäder sittande messingsklockan åstadkom ett
enärverande oljud.
En piga med simpelt yttre och en närgången blick
kom och öppnade.
Han lyfte artigt, nästan ödmjukt, på hatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
