- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
63

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uttryck af stark själfkänsla. Hans figur var långsträckt,
men framåtböjd.

»Vill herrn tala vid mig?» frågade han, efter att med
en nickning besvarat Georgs bugning. Han föreföll att ha
mycket brådtom.

»Mitt namn är Frank – –»

Georg märkte, att pigan ännu stod i en dörr och
betraktade honom. Han vände sig hastigt ditåt med en
besvärad min – – då slängde hon kraftigt igen dörren.

»Jaså», svarade den slätrakade.

»Är det herr Persson, jag har den äran att tala med?»
frågade Georg, som nu ansikte mot ansikte med den
ryktbare procentaren – ty det var en sådan – kände sig äga
mera kurage än han hoppats.

»Ja», svarade den andre kort. Det lät äfven som en fråga.

»Jag har en växel, jag ville belåna...»

Det blef en paus. Persson svarade icke genast. Han
vände sig först mot fönstret och såg med en viss
fundersamhet på husväggen midt emot. Därpå vände han sig åt
Georg med ett skarpt, granskande ögonkast.

»Jaså... ja ... jag har just inga pängar inne för
tillfället...»

Man spårade ett slags välvilligt beklagande i orden.

»Den är inte stor... tre hundra kronor...»

»Jaså .. . jaha ... ja... det går nog inte...»

Därpå blef det åter en paus, under hvilken procentaren
växelvis vred ansiktet mellan fönstret och Georg.

»Hvad är herrn?» frågade han plötsligt.

»Jag sitter på min fars kontor... grosshandlar
Frank...»

Georg uttalade de sista orden med något höjd stämma.
Förmodligen tänkte han att de skulle imponera, men
Persson såg fortfarande lika öfverlägset likgiltig ut.

Georg Frank hade nu tagit fram växeln ur sin
bröstficka och höll den i hand. Han märkte på papperet, att
handen darrade. Det var en förfärlig, kväfvande ängslan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free