- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
76

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man vet icke hvarifrån den kommer. Aldrig ha den
något världsberömdt namn som dekoration. Men man
behöfver inte, om man också är mycket obetydligt
musikalisk, höra den mer än en gång för att man skall ha den
kvar i minnet. Och när man väl fått den dit, så känner
man en obetvinglig lust att gå och tralla på den hvarje
minut. Det är en riktig trolldomssång, hvars tjusning man
ej kan undgå.

Men den är en meteor, en sommarfjäril. Knappt har
den med sina glänsande, brokiga vingar fladdrat genom
världen, genom kojorna och palatsen, förrän den förefaller
gammal och enformig. Och med ett skeptiskt leende
kastar man den bort.

Men strax därefter kommer en ny – –

När Olga hade sjungit refrängen, kastade hon sig ned
i en emmastol, medan Brun höll på att briljera med några
fantastiska slutackorder.

Då han upphört att spela, vände han sig hastigt mot
henne, i det han vred på pianostolen.

Till hälften medvetet och till hälften omedvetet hade
Olga intagit en mycket fri och koketterande ställning.
Vänstra armen låg under nacken, hufvudet var starkt
bakåtböjdt, så att den näpna lilla hakan sköt i vädret och
hela den hvita, finmäjslade halsen syntes. Det ganska
yppiga bröstets linier voro spända i höjden och under
kjolen framlyste ett stycke af de skära silkesstrumporna.
Högra armen, i hvilkens hand nothäftet ännu hvilade, hängde
löst öfver stolkarmen ned mot golfvet och blicken var
med ett obestämdt, drömmande uttryck riktad mot taket.

Brun betraktade henne. Som hon nu halflåg i
emmastolen, smidig och ungdomlig, men på samma gång
mogen och fast, föreföll det honom, att han aldrig sett en
kvinna så fager och tjusande förut, och han, den annars
så stolte och förmätne kurtisören, kände sig beredd att
krypa som en mask inför gudinnans fötter, om det skulle
påfordras. Han skulle vara beredd att låta henne trampa
på sig endast för att känna beröringen af dessa små fötter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free