Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
instuckna i ett par dockskor af blankskinn. Hela hans
förra häftiga låga för henne – den som slagit ut efter
skilsmessan – kände han uppflamma med ny styrka och
sinnlighetens åtrå rasade som vilddjurets lystnad efter blod
i hans själ.
De sutto där båda i dessa ställningar en lång stund.
»Hvad Ni är vacker!» sade han plötsligt och betraktade
henne ännu skarpare.
Hon låtsade rycka till och flyttade blicken från taket
till Brun, i det hon vred en smula på hufvudet.
»Har Ni inte sett det förut?» frågade hon kort och
visade sina vackra tänder i ett svagt skratt.
»Aldrig så väl som i dag», svarade han.
»Såå...»
Därpå blef det åter en kort paus, under hvilken
deras blickar korsades.
»Kunna vi icke säga du till hvarandra, som i forna
dagar?» frågade han med dämpad röst.
En skugga flög öfver Olgas ansikte, men flyktig och
lätt så att den knappt förmärktes.
»Det var då...», svarade hon.
»Vill du förlåta mig?»
Endast ett leende blef hennes svar.
Det föll henne in, att denna »scen» i vissa afseenden
liknade en föregående – en, som varit ödesdiger och
tryckt sin prägel på hennes lif.
»Du har inte en aning om, hur starkt och uppriktigt
jag längtat efter, att vi skulle bli försonade», fortsatte
han.
»Du bar dig illa åt – –»
Nu sade hon också ’du’.
»Jag vet det, men jag har ångrat mig...»
Då hon ingenting svarade, lutade han kroppen framåt.
»Säg mig, Olga, har du inte också önskat, att vi
skulle försona oss?»
Det låg en passioneradt uttryck i hans fråga.
»Kanske...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
