Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en egendomlig ton, som hon sade detta i.
Det var omöjligt att höra, om hon menade hvad hon sade
eller icke. Hon var medveten om, att hon ljög. Hon
hade aldrig önskat någon försoning, därtill hade hon hatat
honom för häftigt. Men hon tyckte det var synd om
honom i detta ögonblick, ty hon såg hur han led. Och hon
kände nu ingen obenägenhet för att öfverlämna sig åt
honom, hon hade ånyo vant sig vid hans personliga
umgänge.
Den nyckfylla tankegången förde emellertid i detta
ögonblick fram en hågkomst af Georg Frank.
Hvad skulle han säga, om han fick veta att hon gifvit
vika. Han visste, att hon gick på sånglektioner hos Brun,
men hon hade både i nyktert och onyktert tillstånd afgifvit
heliga eder på att hon icke tillåtit honom några friheter.
Och den unge mannen hade varit nog naiv att tro henne.
Gaf hon med sig för Bruns önskningar, skulle hon
emellertid snart förråda sig. Och hon ville inte ha en
brytning med Georg. Hon höll riktigt mycket af honom, mer
än någon annan. Hon visste, att hans svartsjuka var
oerhörd, särskildt mot Brun. Hon skulle emellertid försöka
hålla det doldt för honom...
Hon satt och affärsmessigt öfvertänkte förhållandena,
medan hon fortfarande förblef i den där retande och koketta
ställning, som hon intagit. Hon såg Bruns svarta ögon
hvila på sig, brinnande.
Brun reste på sig. Med händerna på ryggen gick
han bort och stälde sig vid fönstret.
»Det är då inte mycket artigt af dig att vända ryggen
åt mig», sade Olga i förargad ton.
Innan hon hann säga ett ord vidare, hade Brun plötsligt
vändt sig om, sprungit fram till henne och kastat sig
ned på knä å golfvets mjuka matta, med armarna
omslingrande hennes smärta kropp, nästan krampaktigt.
Till en början blef hon nästan litet förlägen, hon var
inte van vid dylika passionerade utbrott nu för tiden,
kärlekshandeln hade ju i allmänhet brukat gå till mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
