Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varietésångerskan på modet var inte längre en paria,
hvilken de som njutit hennes gunst gingo förbi på den
offentliga promenaden utan en blick af igenkännande. För henne
lyftes alla hattar lika artigt som för den firade
skådespelerskan eller damen af värld.
Måhända gjorde också en viss egenkärlek sitt till, att
Georg med välbehag tänkte sig Olga som en firad
varietéartist. Han hade visserligen ej direkt skrutit med sin
eröfring, men i alla fall var hans förbindelse med Olga ju
allmänt känd för hans umgängesvänner. Man hade under
sommarens lopp dagligen sett dem tillsammans på olika
nöjeslokaler. Att i den galanta världen bli utpekad som
gynnad beundrare åt en »artist» – låt vara endast från
varietétribunen – var vid denna tid det högsta, hvartill
en ung vivörs äregirighet förmådde sträcka sig. Och
Frank var i det afseendet inte olik hufvudstadens öfriga
»gyllene jannar». Det är endast dem mognade mannen,
som med svartsjuk ängslighet bevakar den skatt han
funnit och hälst döljer den för världens blickar.
Hvad som emellertid snart kom Georg att betrakta den
stundande förändringen af Olgas framtid med mindre
förtjusning än i början, var hennes förhållande till Brun. Då
han första gången vågade häntyda härpå, hade Olga
skrattande ryckt honom i mustaschfjunen, kallat honom en stor
tok och försäkrat att Bruns inträsse för henne var
»uteslutande konstnärligt». Hon tänkte visst inte öfverge »sin
egen lille gris» för den inbilske aktören, men han var den
bäste lärare hon kunde få. För rästen brydde hon sig inte
om honom mer än så ...
Och hon knäppte med fingrarne och gjorde ett par
vågade cancansprång. Frank var lugnad för den gången
och trodde henne i det längsta, men misstankarna kommo
igen. Frank hade själf varit för mycket med för att
tilltro en ungkarl, allra hälst en med aktörens don
Juansrykte, några oegennyttiga bevekelsegrunder.
Han visste ju bäst själf att Olga ingalunda var något
hälgon. Hvarför skulle hon vara mera otillgänglig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
