Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtta-tiden på aftonen bröt upp för att begifva sig till
varietélokalen på andra sidan gatan.
Frank hade dock dessförrinnan i en närbelägen
blomsterhandel bestält den präktigaste bukett, som kunde
åstadkommas. I buketten var instucket Georgs kort med invit
till supé. En befrackad tjänsteande erhöll i uppdrag att i
rätta ögonblicket frambära hyllningen.
Sedan de unge männen skaffat sig ett bord fortsattes
fästandet. Punschen utbyttes mot whisky och de unge
männen tömde den starka, rökdoftande drycken med
synbart välbehag. Vännerna gycklade godmodigt med Frank
och kallade honom en lyckans gullgosse, och själf sökte
han med en forserad munterhet »hålla ångan uppe.» Han
var rädd för att nödgas tänka på hvad som varit och hvad
som stundade. Det var endast ögonblickets uppblåsta
fröjdstämning, han öfverlämnade sig åt med vildt raseri.
En af Franks kamrater gjorde honom efter en stund
uppmärksam på det eleganta kotteri, hvari Brun spelade
en dominerande roll. Hufvudstadens unga lefvemän känna
nästan alltid hvarandra till utseendet, äfven om de tillhöra
olika sociala kretsar.
Upptäckten af Brun och hans sällskap värkade
genast som en dämpare på den stackars Georgs konstlade
fästglädje. Naturligtvis var det för Olgas skull aktören
kommit hit med sina fina vänner. Med dessa värkliga
eleganter kunde ej Frank och hans sällskap tänka på att
upptaga täflan...
Han sökte dock ännu hålla kuraget uppe så godt han
förmådde. Vännerna hade redan hunnit till det stadium
af gasken, att de ingenting märkte ...
Ändtligen, efter en stund af pinsam väntan – som för
Georg föreföll som en evighet – kom den efterlängtade.
Himmel, hvad hon var vacker! Georg skulle i detta
ögonblick kunnat sälja sin själ för ett enda småleende af
henne.
Men – – i samma ögonblick som hon framträdde,
strålande och segerviss, kände han att hon var för alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
