Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorad för honom. Denna blonda förtrollerska, som likt
en magnet sög männens blickar till sig, skulle framkalla
ett formligt krig bland hufvudstadens rouéer. Pänningar
och juveler, luxuösa rum, öfverdådiga fäster... allt skulle
hon kunna betinga sig. Hon kunde sätta priset så högt
hon ville. Kontoristen betydde ej något vid sidan af dem,
som från detta ögonblick skulle täfla om hennes
ynnestbevis.
Och hans mörkaste farhågor blefvo allt för snart
besannade. Brun och hans vänner voro där tydligen för att
ange tonen, för att göra debutantens triumf fullständig.
Och Olga visste det.
Det var dem, hennes småleende gälde. Det var deras
blommor, hon uppfångade med graciös skalkaktighet, under
det hon med en likgiltig, ringaktande blick skickade
bort Georgs bukett...
Det var mer än han förmådde uthärda. Den konstlade
manhaftigheten gaf vika och det veka, gossaktiga i
hans karaktär tog ut sin rätt. Alla människor måtte gärna
peka finger och skratta åt honom! Hvad brydde han sig
om det! Olga var i alla fall förlorad. För den firade
»Ninni Stern», som från och med i afton skulle vara en
första rangens stjärna på galanteriets himmel, var han
ingenting. Nu kunde gärna alltihop störta samman.
Kamraterna hade visserligen observerat manövern med
buketten och tyckt att det var kitsligt – icke så mycket
af medkänsla för Frank, utan emedan de gjort sig räkning
på en glad kväll tillsammans med den vackra
varietésångerskan. En dylik supé skulle ha gjort dem till
hjältar i deras respektive fästkotterier för lång tid framåt. Nu
var den förhoppningen omintetgjord, och Frank hade
dessutom burit sig åt som en riktig barnunge.
Emellertid var det ju deras skyldighet att ta hand om
kräket. I största hast fingo de honom med sig ut, ropade
an en droska och knuffade honom in i den, med några
föga uppmuntrande afskedsord, och vände sedan tillbaka
för att skölja ned förtreten med en bägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
