Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flicka, som är er värdig. Ju förr ni kan glömma den där
kvinnan, dess bättre för er. Och, tro mig, det lyckas
snart under strängt arbete och i en annan omgifning.»
»Men min framtid är ju förstörd... min far skall jaga
bort mig, då han får veta att...»
»Ni måste bort från Stockholm», förklarade grefven i
ytterst bestämd ton. »Äfven om er far klarerade edra
affärer och gåfve er sin förlåtelse, skulle ni ej taga varning
af hvad som skett utan ånyo närma er denna Olga och
fastna i hennes garn... ja, gör inga invändningar! Jag
känner till det där! Nej, ni måste ut i världen och pröfva
edra vingar, lära er lita på er själf och försörja er med
eget arbete. När ni sedan återvänder till er far såsom en
själfständig, oberoende man, skall den här fatala historien
för länge sedan vara glömd och han skall ta emot er med
öppna armar.»
»Ni har rätt», genmälde Frank efter att tyst och med
nedslagna ögon ha åhört grefvens planer. »Men hvart
skall jag ta vägen?... Mina tillgångar äro ...»
»Låt mig sörja för den saken!» afbröt grefven. »Ni
har fått god uppfostran, förmodar jag. Hvad kan ni
uträtta?»
»Jag har varit kontorist hos min far och har lärt
handel på ett kontor i London.»
»Det är ju utmärkt! Ni skall resa till Amerika, om
ni vill följa mitt råd. Jag skall sörja för att ni erhåller
biljätt och nödig utrustning. Där ute skall ni säkert slå
er igenom. Sedan ni väl är borta skall jag tala med er
far och söka få edra affärer ordnade.»
»Ni är alltför god», hviskade Georg rörd. »Jag har
inte förtjent det... Men säg, hur kan ni vilja göra allt
detta för mig... en obekant?»
»Jag inträsserar mig förmer», svarade grefven
godmodigt. »Jag hade ju den turen att rädda er från att drunkna
och man bör ju inte göra en sak till hälften. Det är mig
kärt att en gång kunna göra en medmänniska en värklig
tjänst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
