- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
121

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Åh, är det fröken!»

Damen steg in i den varma, upplysta tamburen och
lät sig af tjänstflickan befrias från kappa och ytterkänger.

»Har här varit något bud från baronen?»

»Ja, ett stadsbud lämnade ett bref vid niotiden. Det
ligger på frökens toalettbord.»

»Det är bra. Sätt fram litet mat och ett glas vin i
sängkammaren... jag har inte ätit än. Lägg så fram en
supéklädning... låt mig se... jag tror vi ta den sjögröna,
du vet...»

»Skall fröken fara bort igen?»

»Nej, men jag gissar vi få besök.»

Fröken Ninni Stern, den firade varietéartisten, hade
under detta samtal passerat en större salong, monterad i
varmt rödbrunt och inträdde nu i sängkammaren – en
förtjusande idyll i roccoco, där hvitt och guld bildade
hufvudfärgerna.

Där hon nu sitter vårdslöst tillbakalutad i en mjuk
kåsös, läsande sitt bref, kunna vi i lugn och ro studera
henne.

Det fans numera hos denna stolta, nästan drottninglika
skönhet ingenting, som påminde om den offentliga
kurtisanen, hvilkens gunst är fal för den mästbjudande.

»Ninni Stern» var nog i själ och hjärta samma
passionerade, njutningslystna varelse som den forna Olga.
Men hennes medfödda intelligens hade kommit henne till
hjälp i hennes nya ställning. Hon hade på kort tid
tillägnat sig en takt och säkerhet, som förvånade till och med
de af hennes beundrare, som tillhörde gräddan af
societeten.

»Hon är, på min ära, en riktig grande dame... man
skulle ta henne för en furstinna snarare än en varietésångerska!»
försäkrade en gång vid en glad tillställning
en ung attaché, som kom direkt från Paris och således
borde vara en auktoritet.

Hennes framgång hade varit lika hastig som glänsande.
Den forna cigarrfröken hade från och med sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free