Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan värld från och med i går ... grefvar och baroner
komma att rifva ögonen ur hvarandra för din skull, min
unge ... Ja, du förstår att jag inte vill köra dig på
porten ... det blir ledsamt för mig, det här. Men du har
väl själf tänkt på, att du inte kan vara Ninni på varietéen
och Olga här!»
»Ja visst!» medgaf Olga, glad att Juliette gått henne
till mötes. Brun hade nämligen redan talat om
nödvändigheten att byta om bostad.
»Men vi behöfva väl inte skiljas för det. Stäng den
här »lådan», så hyra vi en treflig dublett tillsammans.
Nu kommer jag att förtjena tillräckligt för oss bägge.»
»Nej, det går inte för sig», menade Juliette och
skakade en smula melankoliskt på hufvudet. »Jag är för
okänd ... skulle bara bli dig en black om foten. Vi skulle
tröttna på hvarandra till sist. Nej, det är bäst vi skiljas
som vänner. Jag skall bli riktigt stadig, ska’ du få se.
Och när jag lagt ihop lite pängar, slår jag mig ner i
någon landsortshåla, där ingen känner mig, köper en
modeaffär och skrifver in mig i missionsföreningen och
federationen, lägger mig till med glasögon och knähund
och dör en vacker dag som den mäst ärbara gamla
mamsell...»
De båda flickorna skrattade åt detta framtidsprojekt,
men Juliettes skratt klingade en smula bittert.
Emellertid hyrde sig Ninni – som vi en tid vilja
kalla Olga för – följande dag en möblerad dublett. Brun var
hennes bankir tillsvidare.
Han var henne också nyttig på andra sätt.
»Du för lof att visa dig ute, min tös!» förklarade
han, då Olga några dagar efter sitt första uppträdande
hemma hos Brun studerat in en ny visa. »Vi, scenens och
tribunens folk, måste låta tala om oss till hvad pris som
hälst. Men du måste ha ett passande förkläde. Lyckligtvis
känner jag en, som jag tror skall bli utmärkt.»
’Förklädet’ som Brun åsyftade, var en gammal aktris,
Clara Storm, numera utan engagemang och lefvande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
