Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baron. Ni skulle i alla fall ha svårt att tänka er mig som
en botfärdig Magdalena», yttrade hon med sitt mäst
förtrollande leende. »Jag tillstår uppriktigt att ni behagar
mig. Ni är en fulländad kavaljer och alltid intressant och
underhållande. Men vi äro ju förståndiga menniskor båda
två. Gåfve jag efter för edra böner, vore det snart en
offentlig hemlighet, och Ninni Stern vore inte längre
densamma som förut. Sådana äro männen. Endast det är
begärligt, som synes oupphinnerligt. Kunde ni berömma
er af något mera än min vänskap, skulle ert intresse snart
svalna».
Förgäfves upprepade baronen sina löften och försäkringar.
Ninni blef alls inte ond, men afvärjde hvarje ny
attack med lekfullt koketteri.
Baronen var egentligen en kall natur, en gourmet, som
midt i sitt nöjesjägtande lif iakttog en viss återhållsam
försigtighet och sällan lät sig ryckas med af något. Men
hans passion för Ninni var starkare än hans klokhet. Då
han insåg att en uppoffring måste göras, beslöt han sig
för att göra den.
Han var icke rik efter hans stånds uppfattning om
hvad som bör kallas förmögenhet. Han hade en årsränta,
som tillät honom att lefva "ståndsmässigt" d. v. s. bebo
en bekväm ungkarlsvåning på tre rum, äta på Rydberg,
beställa sina kläder hos de förnämsta skräddarefirmorna
o. s. v., men som egentligen ej medgaf några extravaganser.
Emellertid lät han nu alla betänkligheter fara. Han
hade dessutom nyligen alldeles opåräknadt ärft några tusen
efter en gammal tant och dessa ansåg han sig kunna offra
på att vinna den motspänstiga.
Ninni var ej den, som lät narra sig vid köpet. Det
fick baronen snart erfara. Endast den lilla men med
öfvermättad lyx utrustade våning, som baronen fick möblera åt
henne, slukade betydligt mer än arfvet efter tanten. Ninni
ådagalade i valet af möbler och konstsaker samma
raffinerade smak, som en gång lika mycket förvånat grefve
von Reiers som det nu slog baron Wahlenstjerna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
