Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häpnad. Att den smaken fick ett naturligt samband med
deras plånböcker, tänkte naturligtvis ingen utaf dem på
under deras passioners första yra.
Och toaletter, smycken och det eleganta hyrkuskekipage,
som dagligen disponerades af Ninni till promenader
på förmiddagarna och färden till och från varietéen,
betingade minsann inte småsummor, för att nu icke tala om
andra utgifter.
Baronen betalade i alla fall utan att knota. Hvad han
än tänkte, visade han aldrig en surmulen min. Det
anstår inte en grand signeur att visa sig knusslig, och det
bräddade hans njutning att se den strålande diamanten
infattad i klart skinande guld.
Dessutom var han belåten med handeln. Ninni var
värkligen en förtjusande älskarinna, en kvinna som han
kunde briljera med inför sina vänner. Hennes lilla våning
var esomoftast samlingsplatsen för en liten utvald klick
ur Stockholms eleganta ungkarlsvärld. Ninni var den mäst
älskvärda och behagfulla värdinna man kunde önska sig
och hur uppsluppet det än gick till vid dessa samkväm,
slog dock tonen aldrig öfver till yttre råhet.
Då Ninni ändtligen samtyckte till att låta baronen
blifva hennes erkände beskyddare, hade inga löften om
trohet o. d. växlats. Baronen var allt för stor skeptiker
för att fordra något dylikt af en kvinna, om hvars
föregående han visste så pass mycket. Men han ville, som
grefven och alla de andra att hans äganderätt skulle
respekteras, så länge han betalade. Och han hade också låtit
Ninni förstå det.
Hon beflitade sig också att hålla denna del af
öfverenskommelsen. Hvad hon än kunde förehafva bakom
baronens rygg, förstod hon åtminstone att bevara skenet.
Ingen af bonvivanterna på modet kunde berömma sig af
att ha blifvit utmärkt framför den andre.
– – –
Ninni hade i hast genomögnat biljetten.
»Skönt!» mumlade hon och log ett litet spotskt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
