Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öden. Somliga knäppte med kastanjetter och rörde de
små danslystna fötterna i valstakt.
En ståtlig uppenbarelse var zigenarhöfdingen, en lång
smidig gestalt i röd guldstickad sammetsdräkt, med brun
hy och brännande mörka ögon. Då och då grep han den
i ett blått sidenband öfver bröstet hängande mandolinen
och sjöng med klingande och smäktande tenor än en vild
dryckesvisa, än en svärmande ballad.
Vid dessa tillfällen blef det nästan tomt kring de
vackra grefvinnornas stånd och alla skockade sig omkring
för att lyssna till sångaren.
Zigenarhöfdingen var ingen annan än Brun. Det var
ingalunda den första af societetens fäster, vid hvilken han
medvärkade. Man såg det på den nonchalans, hvarmed
han lät sig beundras af de unga damerna med förnäma
namn. Det hade blifvit på modet att ha honom med, och
en bazar eller blomstermarknad, eller hvad de nu allt
kallas, dessa stora världens lyxexpositioner, ansågs ej fullt
lyckad, om ej Brun var en af magneterna.
Skådespelaren lät sig ingalunda behandlas som något
lejdt muntrationsråd. Han begagnade sig med kall beräkning
af sina framgångar för att vinna en fast position inom
societeten. Hans medvärkan måste betalas med inbjudningar
till baler och middagar.
Frampå aftonen blef det lifligt, ända till trängsel. Då
infunno sig löjtnanterna, yngre diplomater och »män i
värken» och snart var kurtisen eller »flirten», som det nu
heter på den fina världens slangspråk, i full gång.
Baron Wahlenstjerna närmade sig en grupp unga
eleganter. Han var i aftontoalett. Hans blick uttryckte ett
liknöjdt, trött förakt för det hela, och han gjorde sig
ingen möda att undertrycka en gäspning.
Löjtnant Burre, som fått syn på baronen, kom honom
till mötes.
»Du ser inte ut att roa dig särdeles.»
»Nej, här är trist af bara fan!» förklarade baronen
och snodde sina svarta mustascher. »Hvad säger du om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
