- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
151

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under hela den förflutna delen af hennes lif hade
pängarna för henne endast varit leksaker. Hon hade behöft
mycket af dem och en jämförelsevis stor guldflod hade
också runnit genom hennes fingrar. Men hon hade uti
dem endast sett ett medel att uppfylla sina önskningar och
att skapa sina nöjen. Hon hade aldrig i minsta mån
älskat pänningen i och för sig själf, aldrig älskat själfva
ägandet af densamma. Hon hade aldrig anstält den
minsta bråkdel af beräkningar eller sifferkalkyler öfver sina
inkomster och utgifter. Hon hade absolut lefvat för
dagen och strött ut de pänningesummor, hon inhöstat, med
en till lättsinne gränsande sorglöshet.

Men annorlunda hade det blifvit sedan hennes tankar
förts in på möjligheten att genom bedrägeri och
falskspelning leda spelets pänningeflod in i Bruns och hennes
kassaskrin.

Åh, hvilka rofgiriga egenskaper, som framträdde från
detta ögonblick i hennes personlighet! Hvad hon njöt af
att se, huru medlemmar af detta manliga släkte, som hon
i sin helhet med allt starkare instinkter hatade och
föraktade, utplundrades inför hennes ögon! De kommo dit
för att vinna, deras ögon glänste vid hoppet att lyckans
gudinna skulle vara dem bevågen, men de gingo därifrån
med askgråa ansikten och rödsprängda ögon, fylda af
otålighet och harm öfver sin otur. De gingo därifrån,
frammumlande en svordom och ett löfte att aldrig komma
tillbaka... men det dröjde icke många dagar förrän de voro
där igen ... hasardspelet bar en förunderlig lockelse ...

Den roll, som Olga åtagit sig att spela — och det
var sannerligen hufvudrollen i den snygga affären — fylde
hon med en beundransvärd smak och smidighet.

Hon var Hebe, som kredensade bägarna, och en
älskvärdare värdinna kunde icke gärna tänkas. Det var en
mask af älsklighet och förbindlighet, ja till och med af
hjärtlighet, som hon anlagt för att förblinda de af
spelbegärets dämon besatte gästerna. Men medan hon, klädd i
de elegantaste dräkter, gnistrande af juveler, doftande af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free