Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behärskade våningen; det var den, som utgjorde »hemmets»
hjärna, hvarifrån lifvet utgick; det var där värdinnan
trifdes.
Ninni Sterns lif var dagligen en hetsande kamp -
en kamp för äran, för ryktet vid aftonens
varietéföreställningar, en kamp för guldet vid nätternas spelpartier. Och
dessa bägge mål uppfylde så helt hennes hjärna, att allt
annat för ögonblicket försvunnit. Nöjen, ett högt
lefnadssätt, blommor, njutningar af hvarjehanda slag, hvilket förut
utgjort någonting så högst betydelsefullt för henne, hade
hon icke tid att tänka på och hade nu för henne förlorat
all vikt. Hon lefde icke längre för stundens fjärilsnöjen
och utsväfningar, det föreföll mycket starkt som om
hon satt sig i sinnet att ernå något framtidsmål - att
för det första kämpa sig till ett namn som sångerska, ett
värkligt namn, och för det andra, att till hvad pris som
hälst skaffa sig en större förmögenhet.
Skulle hon någonsin vinna dessa mål, hvilka hon
syntes ha uppstält för sig - - -?
Hennes förhållande till baronen hade naturligtvis
äfvenledes så småningom undergått vissa förändringar. Hon
var fortfarande hans mätress, både i ryktet och i
värkligheten, men det var endast en tidsfråga, när bandet dem
emellan af den ena eller andra orsaken skulle brista.
Baron Vahlenstjerna fick sämre affärer för hvarje dag
som gick, och det var högst påtagligt, att hans ställning
snart skulle vara så undergräfd, att han inte kunde
tillfredställa de minsta af Ninnis anspråk. Dessa anspråk
satte hon heller icke ned annat än af den mest tvingande
nödvändighet. För hvarje gång, som han på ett så
gentlemannamässigt sätt som möjligt sökte nedpruta hennes
rakt fram uttalade fordringar, kom det till scener och skarpa
stridigheter dem emellan. Ninni bad honom i de
föraktligaste uttryck och ofta med begagnande af de simplaste
öknamn - när hon blef ond eller drucken framträdde
alltid en viss råhet, som hon annars förstod så väl att allt
fortfarande dölja - att han skulle gå sin väg, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
