Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kröp] för henne och grät och bad och tiggde, tills hon
slutligen gaf efter och lät honom stanna.
Men han fick åtnöja sig med att hon kastade åt
honom några smulor af tid, när det föll henne in; han fick
åtnöja sig med, att han famnade en kvinna, som i
värkligheten inte tillhörde honom med en enda fiber, en kvinna,
hvars drömmar och begär rörde sig om något helt annat
än en utsväfvande baron med dålig ekonomi.
På samma gång som Vahlenstjerna således - efter
att ha vräkt en god del af det guld, han kunde
åstadkomma, öfver henne, för att hon en gång skulle ge vika
för hans fåfänga önskningar att få kalla den firade
»artisten» för »sin älskarinna» - på grund af hennes nya
lifsriktning af henne behandlades med en till förakt gränsande
likgiltighet, så var dock denna »lifsriktning» på samma
gång den egentliga orsaken, hvarför han icke fick afsked
helt och hållet. Ty det var just på grund af sitt jäktande,
som hon inte hade ett ögonblicks tid eller lust att öfvertänka
de lysande anbud, hon fick från andra håll.
Kärleksaffärerna utgjorde en fullständig bisak, och hon lät
Vahlenstjerna stanna blott för att hon skulle ha någon.
Ja, som sagdt, baron Vahlenstjernas ekonomiska
tillgångar voro absolut förstörda. Från det ögonblick han
steg öfver tröskeln till Ninni Stern hade det burit utför
med svindlande fart. Först skulle han lefva själf,
uppehålla den gamla stat, han varit van vid, och sedan skulle
vackra Ninni ha sin regelbundna »aflöning». Till en
början häfde han på henne sedelbundtar, och om också han
sedan tvingades hålla tillbaka, så gingo dock hans
utgifter för hennes räkning månatligen till en försvarlig höjd.
Men allt detta var dock icke det värsta. Bland de
lidelsefulla spelarna i Ninni Sterns ryktbara spelhåla var
baronen en af de främsta hjältarna. Som
bränvinsdrinkaren längtar till bolagskrogen, så längtade baron
Vahlenstjerna till spelborden. Han var en fullständig slaf under
sitt spelbegär. Ju mer han förlorade, ju starkare drogos
banden åt, som, bundo honom vid hasardspelets snurrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
